Saknar du oss?

Bloggar vidare på annan plats. För att hänga med, mejla mig: emma@dedorson.com

Gosse – Frisk – 4575 gram – 55 cm – Luktar gott

Född den 21/12/2011 klockan 12.58.

Lösenordsskyddad: Hänger du med?

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

I <3 snö

Vilken härlig dag! Vi vaknade i ett vitt vinterlandskap. Så där så att också trädgrenarna är vita. Och vi har varit ute och gått och åkt pulka. T.o.m jag gjorde det. Och nu tar vi siesta med rosiga kinder. Synd att temperaturen stiger och börjar smälta allt det vackra. Men idag var allt perfekt. Snöigt men inte kallt. Första gången O åkte nedförspulka på riktigt och uppskattade det!  ”Més!” (mer) sa hon till pappa varje gång pulkan stannade och han fick dra upp henne igen.

BF

Hej ifrån mörkret.

Det beräknade datumet är kommet.

Det är tungt i mitt bäcken.

Det är få ljustimmar och väldigt lite socialt liv. Väldigt mycket ” nä det kan vi inte göra utifall att”. Men också en väldig närhet oss emellan. Känslosvall. Dottern utvecklas och det är inte alltid lätt för henne. Hon har insett att det finns flera sätt att göra det mesta på och vill helst göra det på ett annat sätt. Och själv. Samtidigt som jag längtar efter min bebis, efter att inte vara gravid och efter att veta att allt har gått bra tycker jag om att ha henne intill mig. Bara henne. Förklarar vad som stundar. Hon tittar koncentrerat, svarar, tänker. Jag önskar att hon mest ska känna glädje. Vill göra vad jag kan för att hon inte ska känna sig undanskuffad. Är orolig ibland men tror att det kommer att gå bra. Lilla.

Det är tufft för honom. Det är mörkt och isolerat. Han kommer ifrån en solig storstad, en stor familj med mycket socialt liv. Det  här är svårt att handskas med – varken intensivt  socialt liv eller ljus-men väntan på det goda gör det uthärdligt för oss alla. Närheten till varandra som sagt…och att vi ser till att komma ut under de ljusa timmarna i alla väder. Och nu snöar det, det gör det ljusare och vackrare.

Det värsta med väntan är nästan alla andras förväntan. Varje gång jag ringer någon hör jag den där spänningen. Ingen är intresserad av att höra något annat än ”nu är det dags”.  Men hör jag inte av mig tror de att jag ligger och krystar.

Så fort något händer kommer jag att meddela med ett:nu! Innan dess fortsätter livet i mörkret, bland tända ljus och varma brasor, lukten av glöggen jag inte dricker, tystnaden bland singlande flingor, dokumentärerna på TV om Ryssland och USA, säsongsavslutningarna av alla de där svenska programmen- Så mycket bättre, Sommarpratarna, Allt för Sverige etc. Alla  filmade på sommaren.

Det vackra med vintern är snön. Och hur man sprudlar när ljuset kommer åter. När den går mot sitt slut.

Det vackraste med den här vintern … hoppas vi få uppleva i dagarna.

BF-2

Enligt sista mens beräknades du till jul. Enligt ultraljudet till den 19:e. I övermorgon. Hur man än vrider och vänder på det är det snart dags. För mig tycks dagarna långa men det är snart så snart.

 

Jag har f.ö svårt att ladda upp bilder. Problem jag inte ids sätta mig in i, säkert enkelt att lösa egentligen. Magen är väldigt full av bebis nu…

Slutet på en epok

Livet förändras oundvikligen till något helt annat vilken dag som helst. En av de två viktigaste människorna i mitt liv , som jag ännu vet väldigt lite om, förväntas komma.

Jag kommer att blogga här ett tag till sedan kommer jag att börja blogga under ett anonymt bloggnamn och länkar till den nya bloggen under lösenordet en del av er har.

Jag känner mig väldigt begränsad numera, framförallt för att min dotter börjar bli så stor och jag vill  skydda henne -och lillebror- men jag har fortfarande ett stort behov och ett fantastiskt utbyte av det här fina forumet. Att kunna skriva lite mer anonymt och även där ibland lösenordsskydda kommer att kännas bättre och friare. Som innan jag blev mamma…

Jag vill ju fortsätta vara privat.

Har du inte lösenordet och vill hänga med till nästa blogg, skicka ett mail till emma[snabela]dedorson.com

Glömde blogga om Barça

När O föddes i Barcelona fanns det hundra småsaker jag tänkte blogga om men av naturliga skäl inte hade tid med eftersom jag, som trots allt bloggade en hel del mitt i allt, ju var inne i bebisbubblan med revolutionerande hormoner , kärlekslaviner, mjölkstinna rattar och ringar under ögonen…

Idag mindes jag hur vi på BB fick en folder som uppmuntrade oss att göra nytillskottet medlem i FCB -Fútbol Club Barcelona / Barças medlemsklubb. Det är väldigt vanligt där, att man redan när man föds blir medlem. Precis som många bebisar döps in i kyrkan. Tror till och med att det i en del familjer är mycket viktigare med troheten till sin fotbollsklubb än sin religion. För några år sedan när en granne/ bekant dog så bredde hans döttrar en Barça-flagga över hans kista. I kyrkan.

Inte för inte har FCB sin slogan ”més que un club” – ”mer än bara en klubb”

O är dock inte medlem. Hon ska få välja alldeles själv både vilket lag hon ska heja på och om hon vill konvertera till någon religion.

 

No News is No News

Känns tungt. Sover rätt mycket. Aktiv på morgon och förmiddag. Trött i mörkret. Väntar tillsammans, inte mycket mer.

 

Puh!

Jag är så glad. Jag har skrivit tentan. Det gick nog bra. Och Sverige är så bra att jag kunde sitta på ett lokalt lärocenter för distansstuderande, dit man även kan komma dagligen och få sitt eget studentrum som påminner om ett kontor. Där satt I under tiden och skötte sitt doktorerande. Han var impad av det svenska skolsystemet-det låg ett gymnasium bredvid. ”Det här är inte en privatskola, den är för alla, och titta vilka resurser!, häpnade han. ” Och detta i en liten bortglömd stad! Jämförbart med USA’s dyra privatskolor i universitetsstäderna”.

Bäst att inte kolla på dokumentären ”Världens bästa skitskola” som visas på TV i dagarna…

Men oj vad smidigt! Allt är så mysigt och välordnat. Jag hade en egen tentavakt, snälle Sven, som Universitet hade skickat tentan till så att jag slapp åka långt.

Vi hade allt förberett för förlossning idag. Barnvakt, packning…varandra. Men jag skrev min tenta från början till slut. Den sista.  Året 2011 har handlat om familj, sjukdomar, förluster, graviditeter…och tentor. Jag är så nöjd och stolt och lättad nu. Vi kom ända hit. Nu slipper jag ha resttentor. Har avslutat det jag förutsatt mig. Jag klarade det. Hela jag slappnar av. Tror jag ska be om fyrhandsmassage. Två små och två stora. Och så lite sparkmassage mot revbenen?

O kom en vecka efter BF. Räknar med att få vänta även denna gång. Men nu är jag redo. Nu får du komma när du vill!