Dramat i mitt liv
Det var en gång en svensk kvinna, det var till och med jag, som bestämde sig för att besöka Barcelona några månader för att lära sig spanska. Stockholm var för mig kallt och mörkt, ett känslomässigt uppbrott och vänner utspridda över världen gjorde att staden tedde sig extra svår. Jag var svår .
Hade aldrig varit i Spanien förut.
Spanska lärde jag mig och sex år senare är jag fortfarande här. Jag har lärt mig fler språk och gått på filmskolor, haft passionerade relationer som gått i kras, bott på många olika platser.
Men om man läser filmregi så kommer man inte undan svårmod! Manus och regi studerade jag. Filmvetenskap. Höga pretentioner hade vi -vi höll minsann på med konst och det skulle helst vara svartvitt och deprimerande. Jag glömmer aldrig min skolas kortfilmsmaraton som varade i tre dagar, 600 filmer, väldigt låg nivå, som nästan samtliga behandlade ”djupa” teman som självmord och prostitution. Gärna i kombination. Trodde inte det skulle ske, men efter att ha växt upp med Hollywood, blivit kritisk till dess klychor och über-sentimentalitet, valt bort denkommersen till klassikernas och mästerverkens fördel så var jag plötsligt tillbaka i Hollywood. Jag ville inte ha mer självmord gag ville frossa i romantiska komedier, äventyrsfilmer och Happy Ends.
Vilka fantastiska dramaturger de har i Hollywood!
Vilka enkla historier som berättas med ojämförlig skicklighet!
En bra historia är en bra historia -med eller utan färd. Jag älskar Fellini, Spielberg och t.om Bergman ibland. De som ratar Hollywood lider ofta av mindervärdeskomplex precis som jag gjorde men är man rädd för svartvitt missar man en massa suveräna, roliga och förvånansvärt lättsamma historier.
Barcelona var en stad som lockade filmskaparwannabes. Inte bara prettos som jag. En massa talang också. Men ingen hade jobb. Där föddes min idé till mitt företag, att veta att mobilisera all denna vilja och talang för att tjäna pengar, förverkliga våra samlade drömmar och tillslut kunna bidra till bättre film i Europa.
Ta vara på då och nu. Fint och fult. Konst och Kommers. Europa, Sydamerika och USA.
Jag startade ett företag med svartvit logga. Skola och produktionsbolag. På väggarna hänger endast svartvita filmaffisher – b.la ”Rocky Balboa” affish. Det sticker så i ögonen på filmnissarna. De föraktar mig för att ha Rocky på väggen. Andra blir glada. För här är det inte enbart Bergman och Godard-här är det Sylvester Stallone också. Hans manus till den första ROCKY är ett mästerverk.
Sylvester Stallone!
Där har du essensen i mitt produktionsbolag.
Men dramat i mitt liv är ekonomin: det har varit oerhört svårt, företaget är satt i skuld och om jag inte fixar den så går allt i stöpet. Det är min historia om pengar jag skildrar i den här bloggen. Hur jag räddar mitt företag. Hur jag förverkligar min dröm och inspirerar andra.
Som Sylvester Stallone.
Som Rocky!
Tags: depressioner, Drömmar, film, hollywood, rocky
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.