Att få tillbaka sitt liv med andra ord:
Detta mail skrev jag till honom samma kväll (på katalanska, med halvtaskig översättning till svenska):
Això en canvi NO és ficció:
Detta däremot är INTE fiktion:
Ell té la cara com una pedra, no li mira.
Hans ansikte som sten, han ser inte på henne
Mai més li mirará com li va mirar al restaurant fa només una estoneta.
Aldrig mer som han såg på henne på restaurangen för bara en stund sen.
”El mundo alrevés”, en cinc minutets.
Tvärtom-världen på bara fem minuter
”Ves-t’en, de veritat.” diu ell.
Stick härifrån, på allvar, säger han
”Ón vaig? Visc aqui.” respon ella.
Men vart? Jag bor ju här, svarar hon.
Però no ho té clar.
Men hon är inte säker.
Ón viu ella ara?
Var bor hon nu?
El temps no té valor, només els continguts.
Tiden har inget värde, bara dess innehåll.
Cinc minuts llegint textes plens de lo pitjor va destruir un món sencer.
Fem minuter läsandes texter fyllda av det värsta förgörde en hel värld.
I una col.lecció de mig horetes a les nits, dedicades a escriure coses horribles.
Och en samling destruktiva timmar om natten, använda till att skriva hemskheter.
És clar que no li mirarà mai més.
Det är klart att han inte kommer att se på henne mer.
És clar que no li respectarà mai més.
Det är klart han inte kan respektera henne igen.
Ells, com a entidat, ja no existeix.
De två, som enhet, finns inte mer.
Només existeix ell.
Nu finns bara han.
I potser ella.
Och kanske hon.
La seva història serà un record doloròs i lleig.
Deras historia blir ett smärtsamt och fult minne.
En només cinc minuts.
På bara fem minuter.
Ella, que sóc jo, quan veu com ja ha aconseguit -perdre-ho tot- pensa que només vol una cosa més:
Hon, -som är jag okejrå-, tänker när hon inser att hon har lyckats förlora allt att hon bara vill en enda sak:
Tornar a sentir l’amor que acaba de perdre.
återuppleva kärleken hon nyss förlorat.
Al menys un cop més.
Om så bara en gång till.
Encara que sigui mentida.
Även om det är på låtsas.
Però sembla impossible, ell està fred com gel.
Men det tycks omöjligt, han är iskall.
Li demana que si us plau s’en vagi.
Han ber henne gå.
perqué esperen visita.
För de väntar besök.
Ella no vol anar-s’en perquè sap que serà l’útima oportunitat de sentir el seu amor.
Hon vill inte gå för hon vet att detta är hennes sista chans att uppleva hans kärlek.
I en vol encara que sigui de mentida, encara que sigui només per a actuar educadament devant la visita.
Och den vill hon ha även om den är på låtsas, bara för att uppträda normalt inför gästerna.
”Em robarè unes carícies.” , pensa.
”Jag ska sno åt mig några smekningar”, tänker hon.
I es queda a casa.
Så hon stannar hemma.
I venen ells, el seu cosí i una amiga/nòvia d’el cosí.
Gästerna kommer, hans kusin och kusinens väninna.
Parlen -ell és com sempre, simpàtic i guapo.
De talas vid, -han lika trevlig och vacker som alltid.
”L’ùltima vegada.”
”Sista gången”
El cosí i la seva amiga no noten que el món que veuen s’acaba d’esfondrar.
Kusinen och väninnan märker inte att världen de beskådar precis gått under.
Estàn somrient tots quatre.
De ler alla fyra.
Algun cop ell s’equivoca i
envia un somriure cap a ella.
Vid något tillfälle råkar han le mot henne.
Ell parla de la seva vida, la que tenen junts com a parella, com si encara fos una realitat.
Han berättar om deras liv, det liv de lever som par, som om det fortfarande vore en sanning.
”Ara, agafo l’oportunitat”!
”Nu!, nu tar jag min chans!”
Li acaricia la mà darrera de la seva esquena.
Hon smekar hans hand bakom hans rygg.
Ell li rebutja.
Han avvisar henne.
”Ho aconseguirè”
”Jag ska lyckas”
Un cop més.
En gång till.
Les gates. Sempre iguals.
Katterna. Alltid desamma.
”Què serà d’elles?”
”Vad händer med dem nu?”
Ell té una gata a la seva falda.
Han har en katt i sitt knä.
És la Boleta.
Det är Boleta*. (*kattens namn)
Ella veu l’última oportunitat d’acariciar-li sense rebug.
Hon ser sin sista chans att smeka honom utan att blir avvisad
També acaricia la gata.
Så hon smeker också katten.
I la mà d’ell.
Och hans hand.
No hi ha rebug.
Inget avvisande
No li rebutja.
Han avvisar henne inte.
Perquè el cosí i la dona ho veuen.
För kusinen och kvinnan ser dem.
Dos moments, aquests moments:
Två ögonblick, dessa ögonblick:
- El somriure que li ha enviat equivocadament
- Leendet han oavsiktligt log mot henne.
i la mà que es deixa acariciar per a no ser maleducat,
- och den hand han lät få smekt av rent hyfs
Amb aquest moments em quedo.
De ögonblicken behåller jag.
T’estimo
Jag älskar dig.
Foto:Emma Sofia Dedorson
Tags: brev, förlust, foto, Känslor, Kärlek, poesi, sorg
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.