Vem fan tror du att du är?
Foto: Ignasi Capdevila
Jag filmar gruppen Che Sudaka. Jag brukar låtsas att jag är en del av gruppen och att jublet är tillägnat mig. Det gör jag för att jag aldrig kommer att bli rockstjärna. För det är inte det som är min dröm. Men jag gillar att provsmaka deras…
Jantelagen är ett uttjatat ämne i Sverige
Ibland påstås det att den är utrotningshotad.
Tror jag inte, tyvärr.
Jantelagen är förvisso en Skandinaviskt formulerad text
men den lever och frodas, även här i Spanien.
När min älskade hamnade i tidningen ang. sin kamp för att förverkliga sin företagsidé (ett företag som nu existerar) fick han långa, kritiska mail ifrån s.k vänner som ”ville hjälpa” .
Hjälp i form av ursinnig och dåligt formulerad kritik. Meningslös kritik då den var fullständigt felaktig i sak. Jag läste mailen och konstaterade att Janteloven sannerligen är vid god vigör.
Dessa kritiker var alltså hans amiguetes.
”Con amigos así ¿quién necesita enemigos?”
Men observera gärna att både jag och han – alldeles säkert också du- har uppmuntrande vänner och bekanta.
De finns, de finns flera stycken och det är dem man måste välja!
Klart som fan att jag är någon!
Klart att jag är intressant och har något att lära.
Jag lever ju.
Det är nödvändigt att fatta att du är något, att du är bra men också att du kan bli bättre .
Så snart du inte tror det så stannar du på din plats.
Tillslut fastnar du där.
Tror att du inte har något annat val.
Vet inte din plats, fatta att du har flera och att de flyttar på sig!
För tio år sedan kom jag på att jag ville jobba med film.
Det var en kick, det var kul och jag skulle dit.
:
”Tror du att du är Spielberg, eller?” var en kommentar jag fick ett flertal gånger.
Jag brukade svara att Spielberg inte var särskilt bra.
Det är han iof tycker jag nu.
”Vänta bara”
”Du inser nog ett och annat med åren”
”Du mognar i sinom tid”
Vissa tyckte, men uttryckte bara subtilt, att det var naivt av mig och log föraktfullt åt min entusiasm.
Någon oroade sig för mig- ”tänk vad besviken du ska bli om du inte lyckas”
Och då sa jag alltid -och säger det fortfarande- att jag omöjligt kan misslyckas.
Jag kör alltid samma liknelse, och den är inte särskilt genialisk men jag känner den verkligen:
Jag sträcker upp armen så högt jag kan ovanför mitt huvud (ja, liknelsen är inte till för det skrivna ordet), och hoppar lite, tittar högt i skyn och säger: .Om jag sätter mitt mål där högst uppe, är det möjligt att jag bara kommer hit -jag markerar halv armlängd ovanför huvudet.
Men om jag sätter mitt mål en halvarmlängd ovan huvudet kanske jag inte ens når över hjässan.
Och sen brukar jag börja öva på mitt Oscarstal.
Visst: Oj vad det har varit svårt och än har jag inte vunnit ngn Oscar -som om det vore det viktigaste. Men jag driver faktiskt ett filmbolag numera. Har nästan redan nått en halv armlängd ovanför mitt huvud.
Och jag kämpar uppåt-tio år senare.
Summa summarum:
Sikta högt, kämpa hårt.
Detta innebär inte att det går uppåt hela tiden. Jag är knappast så här hurtig varje dag. Knappt varannan. Men ändå, jag när den, jag släpper den aldrig.(Vilken? Drömmen såklart)
Och jag har inte misslyckats så länge jag försöker, det enda sättet för mig att misslyckas är att dö.
Men då är jag ju död så då spelar det ju ingen roll.
P.S Och så förändras ofta drömmen utefter vägen till dess förverkligande -det är helt OK-man ska våga ändra på-, men aldrig ge upp den.D.S
Tags: film, foto, jantelagen, kämpa, mod, Pepp., satsa, självförverkligande, våga
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.