Underkläder och Kroppsvisitering
Jag har vistats i en hel del muslimska länder och länder med stor muslimsk befolkning och jag har alltid reagerat inför företeelser jag tyckt gå stick i stäv med vad jag antagit gälla deras kultur. Själv tyckte jag faktiskt att tanken på att köpa underkläder av männen var obekväm, och hur ska man veta att de passar? Just behåar är ju oehört viktiga att prova och män är ju inga experter (ens på att knäppa upp dem;). Jag tyckte det var så anmärkningsvärt att jag i Kairo tog en bild:
Foto: Emma Sofia Dedorson
Jag läser artikeln om de saudiska kvinnorna som kräver kvinnliga expediter i behå-butikerna och minns min enda kontakt med det landet.
Jag var på väg till Eritrea med min (av mig nu) saknade väninna Sofia. Resan innebar fyra flygningar, Stockholm-Milano, Milano-Yeddah, Yeddah-Riyad och slutligen Riyad-Asmara. Eritrea som har varit en Italiensk koloni har en hyfsat stor italiensk befolkning och med på resan från Milan fanns två italienska män vi lärde känna. Den ene hade med sig sin kära gitarr som han spelat på sen tonåring. Att resa som ensamma kvinnor i arabvärlden var definitivt inte bara av ondo.
1. På flygplatsen i Yeddah var vi tvungna att spendera natten. En enorm transithall med högt sandgult tak i vilkets valv våra ynkliga röster ekade. Men där fanns bara plaststolar och ett grusigt golv att sova på. Sofia och jag tittade på varandra, hur i hela friden skulle vi kunna sova där? Sofia, som är en handlingskraftig tjej, sa att det var dags att utnyttja att vi var kvinnor. Så vi gick helt sonika till en av de skäggiga vakterna och undrade om det fanns någon annanstans vi kunde sova? Nej, svarade han barskt. Så du menar att vi, två ensamma kvinnor, ska spendera natten med vilt främmande män? (Italienarna hade brett ut sovsäckarna på det grusiga golvet.) Det tog skruv och efter en liten, väldigt liten stund blev vi lite diskret förda till Business Loungen som stod tom. Där fanns fyra tomma, mjuka soffor samt ett separat badrum. Gissa om vi sov gott den natten? Som de dygdens kvinnor vi ju var. När vi kom utvilade och fräscha för att ta morgonflyget till Riyad undrade de slitna italienarna var vi hade sovit egentligen? Vaddå, därborta i hörnet såg ni väl? svarade vi retsamt. Detta var i Yeddah.
2.Då vi senare samma dag, fortfarande samma resenärer, sedan skulle med det sista flyget från Riyadhs imponerande flygplats till Asmara, resandes med Saudi Arabian Airlines, fick vi som brukligt passera tullen. Männen först. När de trötta italienarna stod på tur, då hände det. En vakt undrade vad det var som lät i italienarens gitarr? Han skakade på den och det lät som om något låg däri. ”Nej, inget, den är väl trasig”, svarade stackarn nervöst. Tulltjänstemannen tittade ytterst misstänksamt på honom och vände och vred på instrumentet för att det lösa tinget skulle trilla ut. Icke. Efter att utan framgång ha försökt få en förklaring av italienaren förvreds hans ansikte av vrede och han kommunicerade hetsigt med sina kollegor tills de kom överens -de skulle öppna gitarren. Italienerens ”NOOON!!!!” ekade emellan flygplatsen guldmelerade pelare då hans kära gitarr bändes istu med ett ka-brak!
Hur hade det där lilla gruskornet hamnat där?
Vi kvinnor å andra sidan fick gå in i ett litet bås där det stod en svartklädd och beslöjad kvinna vars ögon, som var det enda som man såg av henne, glittrade av vänlig nyfikenhet. Hon tittade på passet, Sweden!” konstaterade hon glatt och sen skulle hon kroppvisitera mig men hon smekte mest mitt röda hår och sa att det var fint.
Världen är ingen rättvis plats, det är den inte.
Den där tulltjänstekvinnan är ett exempel på arbete som oundvikligen utförs av just kvinnor.
Samma sak bör rimligtvis gälla underklädesförsäljning.
Detta är även ett bra exempel på hur den muslimska kvinnan kan kräva rättigheter med traditionen på sin sida.
Tags: foto, fotografi, Kairo, Kvinnorätt, resor, Saudi-Arabien
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.