En rättvis fred.
Jag lever. Uppe i bergen igen med svärföräldrar denna gång. Igår var vi på musikfestival i Bellver, en liten välbärgad ort i Cerdanya. De var en Bask och två katalaner som spelade dragspel som gudar. MEN, mellansnacket bjöd på en del politisk retorik i stil med:
” Nu ska vi spela en visa om fred. Men en rättvis fred!”
Det hela kan ju låta trevligt.
”Mer rättvis fred åt folket!”
Men, vaddå ”rättvis”?
Vem bestämmer om den är rättvis?
Du?
Och om du inte tycker att den här freden är rättvis -vad gör du då?
Ju mer de talade, mellan sina katalanska och baskiska folkvisor, insåg jag att jag hade att göra med ett gäng oerhört begåvade men ilskna nationalister(-baskiska och katalanska nationalister.)
De gick så långt att sätta likhetstecken emellan fascist och spanjor.
Min svärfar -även han katalan- frustade av ilska och applåderade inte, hur fantastiskt de än spelade.
Utforska inlägg i samma kategori: UncategorizedEtiketter Nationalism
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
augusti 13, 2009 den 12:19 e m
Ja, politik i Spanien kan vara ett ”farligt” ämne…
Det vet jag efter att pojkvännen blivit kallad fascist (= spanjor från södra Spanien?)han är ju även ex militär – marinsoldat och det gör det hela inte lättare…
Nej, diskussioner om politik i Katalonien (eller Baskien) ska man nog akta sig för…
Njut av den friska bergsluften!