Alla är VI ensamma?
VI
De gånger kärleken kommit till mitt liv och sedan visat sig vara omöjlig har jag klarat mig igenom smärtan genom att skriva.
Jag skrev ofta långa texter om hur vi inte längre var vi utan blev ”han och jag”.
Om hur ont det gjorde att i slutändan bara vara ”jag”.
Det gick så långt att jag tog det som ett självklart mönster i kärlek:
Två individer som blir en enhet blir det alltid med ett bäst före datum
- separationen är oundviklig och således återgången till den egna, ensamma individen.
Och nu är det HAN och jag som är vi.
Men vi kommer aldrig att bli bara han och jag igen.
För vi ska bli tre.
Vi är för alltid en enhet.
Vi är dina föräldrar
- och nu är du också vi.
Gilla
Detta inlägg postades den september 19, 2009 kl 7:37 e m och är arkiverat under dagbok, familj, graviditet, Uncategorized. Du kan prenumerera på kommentarer för det här inlägget via RSS-flödet.
Etiketter Barcelona, Förärldraskap, Kärlek
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
