Deppdag

Graviditeten och dess hormoner för med sig en hel del humörsvängningar men för min del har det fakiskt inte varit så jobbigt. Jag har  snarare varit ovanligt nöjd och harmonisk under graviditetens första halva.  Men så i morse började det med att jag saknade mina katter och sedan kom tankarna och oron för framtiden som ett brev på posten.

För tänk om allt inte alls löser sig, tänk om allt går åt helvete och så kommer lilla Olivia till en värld där de som ska skydda henne inte kan?

Tänk om det blir krig!

Tänk om någon dör!

Tänk om, tänk om och tänk om.

Det finns en ”dikt” som påstås ha skrivits av den argentinske författaren Jorge Luis Borges då han låg på sin dödsbädd.  Det stämmer inte, någon annan skrev texten vilket Borgesanhängare är mycket noga med att påpeka eftersom den anses synnerligen banal. Hur som helst; det är en typisk text som folk hänger upp på väggen i väntsalar och andra offentliga rum i hela den spansktalande världen.

Den heter Instantes – Ögonblick med underrubriken:

”Om jag kunde leva mitt liv på nytt”

Si pudiera vivir nuevamente mi vida(…)

(…)Iría a más lugares adonde nunca he ido, comería
más helados y menos habas, tendría más problemas
reales y menos imaginarios.

Jag minns att jag läste den första gången då vi studerade användandet av konjunktiv i spanska språket och just den här ovan markerade meningen satte sig fast i mitt minne och hjälper mig dagar som idag.

”Om jag kunde leva mitt liv på nytt(…) skulle jag ta mig till fler platser jag aldrig besökt, äta mer glass och mindre bönor, ha fler verkliga problem och färre påhittade.”

Så nej okej, allt kommer inte att gå åt helvete, det är inte krig hos mig eller mina nära och just nu så lever vi och frodas.

Bra så.

Bättre kan det inte bli.

Explore posts in the same categories: Español, Känslor, Språk, dagbok, graviditet, kultur, poesi

Tags: Ögonblick, Graviditetshormioner, Humörsvängningar, Instantes, Jorge Luis Borges, Oro

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.