Kulturrelativism / Kulturobjektivism

Kulturrelativism är en term som bl.a används inom antropologin, en relativism med avseende på kulturer; uppfattningen att ” ingen kultur är viktigare eller mer utvecklad än någon annan”.

Motsatsen till kulturrelativismen är kulturobjektivismen, där man tillåts värdera olika kulturer ”objektivt”.

Enligt min åsikt är bägge förhållningssätten relevanta och motsätter inte varandra så länge man inte går till dess extremer:  Extrem kulturrelativism skulle vara att acceptera exempelvis hedersmord eftersom det kan anses vara ett uttryck för en annan kultur man inte får ifrågasätta. Extrem kulturobjektivism å andra sidan skulle vara att exempelvis värdera en viss kultur som bättre än andra och sedan påtvinga resterande kulturer denna kultur,  -för att ”den är bättre / mer högtstående” (ex. kolonialism).

Jag anser att det, å ena sidan är uppenbart att man inte kan acceptera mord och förtryck bara för att det ”är en del av (den främmande) kulturen” och att det å den andra är en omöjlighet att värdera en kultur ( -eller vad som helst) med total objektivism.  Vi betraktar alltid allt utifrån oss själva.

Det är en svår fråga om gränsdragande, framförallt när det kommer till de frågor som går utanför de som anses vara de mänskliga rättigheterna (deklarerade av FN) – men även där blir det komplicerat för att det hela blir en fråga om definition. Hur som helst finns det i nuläget inte en enda kultur där inte flera av punkterna i FN’s deklaration dagligen bryts emot.

Inte ens den svenska kulturen.

Det kan låta som en självklarhet att man inte ska diskutera teman som dessa utifrån dess extremer, att det inte är så vanligt förekommande. Men tyvärr hamnar diskussionen ofta just där: ”Så du tycker att det är okej att mörda kvinnor? ”  eller  ”..så du vill påtvinga världen din kultur och dina värderingar? Med våld?” . D.v.s man anklagar opponenten för extremism -man uttrycker den (i de flesta fall) inte själv.

- Man slösar all energi på dessa extremer så att en moderat diskussion inte ens hinner påbörjas.

Jag tror på kulturrelativism i den mån att man i första hand måste se förbi extremerna kulturen i fråga representerar: om jag vill närma mig en främmande kultur får jag inte fastna vid enbart de grymheter jag ser (som ofta är de jag ser först); jag måste se helheten, majoriteten, -allt det andra  också.

Och jag tror på kulturobjektivism i den mån att grymheter och orättvisor måste bekämpas, även utifrån eftersom jag tror att det finns något allmängiltigt i att vara människa.

Jag tror dock att det allra svåraste -och viktigaste – är att ifrågasätta sin egen kultur och sitt personliga synsätt och att verkligen ta sig tid till att försöka förstå det främmande.

Och det är utifrån detta komplicerade förhållningssätt jag vill betrakta världen. Alltid subjektivt – det kommer jag inte undan, men med mod att ifrågasätta mig själv och tålamod att försöka förstå.

Och först efter denna svåra uppgift tror jag mig vara kapabel till en relevant kritik. (återigen – jag talar ej om extremerna)

Jag ska försöka utveckla det här med mer konkreta exempel framöver.

Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized

Etiketter FN's Deklaration, kulturobjektivism, kulturrelativism, mänskliga rättigheter

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.