Davíd ringer.
”¿Qué?” ropar han.
Davíd är en mycket trevlig kompis från Extremadura men jag skulle inte kalla honom en nära vän, – vi har aldrig umgåtts annat än i grupp.
” Nej, hon har inte kommit ännu, jag ringer dig när hon är här”.
”Lova det, vi kommer till sjukhuset direkt även om det är mitt i natten!”
”Nej, snälla, det behövs inte…jag lovar..ni kan komma några dagar senare, det är helt lugnt ”
”Kommer aldrig på fråga! Vi är dina vänner, vi är där direkt; jag, tjejen, dottern och min kusin Jaime, – minns du Jaime?”
”Är det han den smale som var på din födelsdagsfest?”
”Nej, el gordito – tjockisen! Han kommer också!”
”Till BB?”
”JA!”
Jag råkar nog glömma bort att ringa Davíd på själva födelsedagen...
Gilla
Detta inlägg postades den februari 28, 2010 kl 7:59 e m och är arkiverat under Barcelona, dagbok, graviditet, Katalonien. Du kan prenumerera på kommentarer för det här inlägget via RSS-flödet.
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
mars 1, 2010 den 8:32 f m
Ja, det är bäst att bara ringa närmaste, närmaste i Spanien från BB, ryktet om födelsen sprider sig som löpeld ändå och alla ska till BB…
Det är kanske inte det man vill?!;)