Skriva med en hand

Är jag numera riktigt haj på.

I min andra hand håller jag min ätande dotters huvud. Brunt trollhår mellan fingrarna. Hon har fått för sig att hon ska äta hela natten och sedan varannan, var tredje timme under dagen. Bara att gilla läget och ta siestor emellanåt, de säger att det är normalt de första veckorna.

Tur för henne att hon är så liten och söt.

Två veckor har hon varit på utsidan.  Jag börjar så smått -väldigt smått- ta in det som en verklighet. Min kropp har hämtat sig bra och jag har världens bästa karl hemma som sköter hushållet. Iom amningen blir det ju jag som sitter hela nätterna så då sköter han resten helt enkelt. Han gör det självmant och självklart. Och han är så kärleksfull med och fysiskt närvarande sin lilla dotter.

Det är jag tacksam för.

Otroligt tacksam.

Det är till att ha haft tur.

Ha valt rätt…

Utforska inlägg i samma kategori: Barcelona, bebis, dagbok, familj, Kärlek

Etiketter familj, Kärlek, relationer

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.