Den borttappade rosen
Denna ros fick jag igår på ” La diada de St Jordi” , Kataloniens ”Alla hjärtans dag”, då mannen traditionellt ger en ros till sin kvinna och kvinnan en bok till sin man.
I moderna Katalonien ges för det mesta både och till bägge två. Vi köpte dock endast rosor till varandra i år, – men det var bara jag som fick min.
<M> Maria Cristina, Barcelona. Jag var aningen sen till pediatrikern med Olivia efter lunchen nere i centrum. Vi hade stämt träff utanför barnkliniken, han och jag. Eftersom jag hade på känn att han skulle stå utanför med en ros så köpte jag den största och mest rödsprakande jag hittade precis vid tunnelbaneutgången. Då började Olivia gråta i vagnen och för att vi (hon och jag) skulle stå ut med resten av promenaden till kliniken fick jag ta upp henne i bärselen. Jag lade rosen på vagnen medan jag knäppte på mig selen och tröstade min lilla dotter. Så gick jag sedan vidare med henne mot bröstet och vagnen framför mig. Väl framme stod han mycket riktigt och väntade med en ros, -den du ser på bilden ovan- i hand. Jag hade däremot ingen ros till honom för den låg inte kvar på vagnen.
” Men åh, kan du tänka dig?, -jag köpte en högskaftad och blodröd ros till dig också men jag tappade den!”, sa jag urskuldande.
Och han trodde mig!
Utforska inlägg i samma kategori: Barcelona, dagbok, familj, Kärlek
