Birgit med min mammiga dotter

Birgit och Lilltjockisen min.

Birgit och jag åt äppelpaj i Kulturhusets “Skybar”.  Natten innan jag flyttade till Barcelona (7 år sedan?) bjöd Birgit mig till en spektakulär fest i Hötorgsskrapan mittemot. Det kändes som om nästan ingen tid alls hade gått mellan då och nu, – samtidigt har jag haft ett helt liv i Barcelona sedan dess.  Ja,- jag kommer ju till och med hem med ett nytt!  Vi har visserligen setts flera gånger sedan festen, men det kändes symboliskt och det var flera år sedan sist.

Ögonblicket efter att bilden ovan togs började lilla O gallskrika. Hon börjar bli kinkig och vill känna den som håller i henne. Men tant Birgit får hon allt vänja sig vid

Jag och Birgit träffades för första gången några månader innan milleniumskiftet då vi började studera film tillsammans. Nu jobbar hon som grafiker på Tv4 – när hon inte är MC-knutta. Hon kom nyligen hem från en motorcykelresa genom Kambodjas djungler (!!). Men såna saker var det vi minst pratade om. För vi pratade om viktiga saker som kärlek, vänskap, svek och förlåtande.  Och vi pratade om min vän Mark som hon bekantade sig med då det begav sig och som också var med på den där festen i Hötorgsskrapan. Han dog plötsligt  för något år sedan. Man kan inte kan ta någon för given. Nu får vi inte låta tiden gå så här igen.

Fina Birgit följde sedan oss till tåget. Ut på landet igen for vi, innan vi åker hem till Barcelona igen…

Vi ses snart igen, vackra…

Utforska inlägg i samma kategori: dagbok, familj, foto, Sverige, vänskap