Sofi och Hilma + barndomsminnet de gav mig.

Oj vad många fina svenska tanter Olivia har fått träffa! Idag kom mor och dotter, tant Sofi och tant Hilma, -hehe, Hilma får också vara en tant – förbi för att få träffa lilla O.  Sofi känner jag som granne sedan barndomen och sommarloven i stugan. Hennes fina dotter Hilma kände jag mest som en söt liten lintott tills hon kom till Barcelona för 1 1/2 år sedan och praktiserade hos mig på filmbolaget.

.

Vi möttes idag när jag precis kom ut på landet från stan där jag hade handlat godis och annat att ta med till Spanien. Så jag var då fortfarande ”stadsklädd” . Sofi och Hilma var betydligt mycket mer somriga vilket fick mig att minnas en promenad som förändrade ett helt sommarlov för mig:

.

Jag var väl kanske 7 år och jag fick följa med Sofi ned till bryggan för att bada. Hon tyckte att jag också kunde gå barfota. Jag förstod inte hur hon kunde gå på grusvägen utan att få ont under fötterna. Då förklarade hon att fötterna vänjer sig vid att gå utan skor, de blir hårda -fotsulorna får göra skäl för namnet. Den korta promenaden ner till sjön tassade jag emellan de lena, mindre grusiga plättarna av vägen -och grimaserade mig över de passager som var heltäckta av sten. Det gjorde ju alldeles för ont, tyckte jag. Men resten av sommaren sprang jag barfota varje dag. Och mycket riktigt fick jag snabbt ena riktigt tåliga fotsulor att springa på…

.

 Lilla O tackar för den mjuka skallran med roliga ögon på; den är nog faktiskt den första leksak hon leker med!

(Foto1 : Hilma)

Utforska inlägg i samma kategori: dagbok, foto, Sverige, vänskap