Är Barcelona en skitstad?

Jag vet inte vad som tagit åt mig, men jag har svårt att se Barcelona. Att uppskatta Barcelona. Jag har försökt ta mig ur denna blindhet via utflykter och spatserande men jag ser mest Barcelonas dåliga sidor: Trafiken. Avgaserna. Den tunga, fuktiga värmen. Hundarnas oupplockade bajskorvar. Levnadsomkostnaderna(-hyra, el och vatten är extremt dyrt). Det kanske är mitt undermedvetna som förbereder mig för att lämna staden. Jag ser inte stranden, havet så nära bergen och den gröna landsbygden. Jag ser inte det fantastiska kulturella utbudet, går inte på gatufesterna som pågår någonstans i staden året om (i stort sett), eller den relativa öppenheten folk emellan.  I stället gnäller jag och tycker att det där med att äta middag efter 22h är otroligt dumt (klockan är 21.30 och I har inte börjat laga mat ännu!). Och så säger jag “Det var bättre förr” -Barcelona var bättre innan musikscenen blev så begränsad av lagens långa arm, gatumusiken blev tillplattad och organiserad och musikbarerna stängdes. Manu Chao och hans adepter är inte lika heta nu. Andra europeiska städer vill bli vad Barcelona var. Berlin har allt utom strandfesterna. Men i förrgår bestämde jag mig för att bevisa för mig själv att Olivia föddes i en fin stad. Händer det något ikväll frågade jag mig -och såklart gjorde det. Några kvarter bort var det kvartersfest…

Utforska inlägg i samma kategori: Barcelona, dagbok

Etiketter Barcelona

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.