Föräldraskap
Hon behöver så mycket uppmuntran. När hon sprattlar på golvet men inte tar sig någonstans skriker hon av frustration. Hon vill. Men kan inte ännu. Jag hejar på i hennes försök. Hon söker min blick och häver sig upp med starka små armar, jag ler, hon ler och hon fortsätter. Det är så viktigt att jag sitter bredvid. Hejar på.Visar att jag tycker att hon är duktig. Att jag är stolt.
”Titta mamma!”, kommer hon att ropa innan hon ställer sig på händerna i vattnet. Smala vingliga ben ovanför vattenytan. Hon kommer att torka vattnet från ansiktet och dra det över håret när hon dyker upp igen.
”Såg du?”, kommer hon anfått att undra.
”Ja – jättebra!”
För vad är det för mening med att lära sig om ingen tittar? Bekräftar. Uppmuntrar till att lära mer.
”Titta nu, en gång till!”
Och benen vinglar lite mindre.
”Såg du?”
Rädslan är att inte räcka till. Att inte lyckas med att ge henne känslan av att jag alltid ser – även när jag inte tittar på.
Utforska inlägg i samma kategori: bebis, dagbok, familjEtiketter Föräldraskap
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
juni 28, 2010 den 12:20 e m
Klart du kommer att räcka till, vare sig du tror det eller inte, du kommer ju alltid vara ”världens bästa mamma” som ingen slår inför Olivia. Tänker på hur jag själv ser upp till min mamma och känner mig säker på att jag aldrig kommer kunna bli som hon och ge mina barn allt som hon har gett mig. Men, ju mer jag tänker på det så blir jag säker på att hon tänkte precis likadant om sin mamma, som jag vet var hennes bästa vän. Det ÄR något särskilt med föräldraband, och jag tror att det är det som gör det så känsligt – både för barn och föräldrar.
juni 28, 2010 den 6:39 e m
Hej Maria! Tack för de fina orden -så sant så sant. Jag har mailat dig ang. imorgon -vi är tillbaka i stan. Har sån lust att träffa er…jag menar dig;)
juni 28, 2010 den 6:12 e m
ååh, lilla Lus (som inte e så liten längre) Skriv mail på facebook. Vi har det som du säger fullt upp – packar ihop vår lägenhet redan denna vecka. Kan t.o.m bli så att vi åker till Kanada i juli. MEN det kan gå att ordna , allt beror på! saknar ju henne massor och hon är så välkommen. Hoppas det ska gå att lösa. Kram!