Avund

Vi har inte flyttat in i vårt hem än, men idag började hans vardag. Han har en heldag på Universitetet. Tog bilen dit. Här sitter jag i köket och tittar på Olivia som bankar med en slev på en plasthink. Lilla trummisen. Älskade lilla trummisen….

Men jag ska inte sticka under stol med att jag är avis på honom som med fjärilar i magen tar sig an sitt nya liv, träffar kurskompisar, får ett eget kontor, äter lunch med människor ifrån hela världen, kommer in i ett sammanhang och blir en del av det.

Här sitter jag och lilla O och känner oss utanför. Jag ska också aktivera mig, de dagar han inte är där. Annars kan det hända att jag går under. Jag måste in i det nya samhället, om det så bara handlar om några timmar i veckan.

Å andra sidan är det otroligt skönt att få lite tid ifrån varandra, han och jag. Vi har, i flera år levt tajt, tajt i såväl vardag som yrkesliv. Lite för tajt. Framöver tar han dessutom metron till jobbet / skolan. Då har jag och lilla O bilen och kan hitta på roliga barnvänliga saker med andra föräldrar. Också ett sätt att interagera på. Han har dessutom bara 2-3 halvdagar i veckan det första året. I värsta fall tre heldagar. Jag har alltså alla möjligheter i världen. Eller i alla fall Montréal… Men jag är ändå avis. På ett bra sätt. Ger mig energi att ta tag i saken.

Idag känner jag för första gången att det är något jag verkligen skulle vilja göra som jag inte kan göra för att jag har bebis. Det är filmfestival i stan och en film en kompis har gjort,- som jag t.o.m varit med på ett hörn att producera, deltar. Jag kan inte gå och se filmen på stora duken. Men men, vi ska ses i morgon jag och regissörskan, mingla lite med världsfilmfestivalfolket…och mingla det är lilla O expert på!

Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized