Kravlöst, prestigelöst…

Efter många år med höga krav från uppdragsgivare, kommers och framförallt mig själv är jag nu tillbaka till leken. Sitter och ritar min superhjältinna- något jag gör för min dotter och inte för någon marknad och så skriver jag dessutom en dålig film.

Låt mig förklara det sistnämnda. Jag kände att jag ville komma igång med manusskrivandet igen men har drabbats av en slags blockering. Så jag tänkte att det bästa jag kan göra är att skriva en förutsägbar film full med klyschor. När det känns överdrivet effektsökande drar jag ett varv till och räds varken billiga knep, stereotyper eller känslan av att ha sett det förut. Det är ju inte meningen att det verkligen ska bli en film…så jag har hur kul som helst!

Det var länge sedan det kändes som en lek. Varje dag skriver jag lite på min dåliga film och ritar lite till O…

Det känns välgörande.

Utforska inlägg i samma kategori: dagbok, skrivande

Etiketter kreativitet, lek, skrivande

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.