Espabilarse

Skönt spanskt uttryck för att ta sig i kragen.  Jag har drabbats av någon slags hemmafrublues. Gör inte så mycket mer än att gosa med min fantastiska bebis, rita och skriva och sånt. Förstår knappt att det är i Kanada jag befinner mig och inte längre i Spanien (vilket märks på detta inläggs titel exempelvis). Men jag har ett skriande behov av att träffa folk och göra något av det.

Då gäller det att espabilarse, helt klart. Lilla O är fortfarande inte särskilt intresserad av andra bebisar (snart så) eller lekparker så via henne har det inte blivit mycket kontaktskapande. Mitt fel, det finns motsvarigheter till ”Öppna förskolan” här har jag förstått.  Ett utmärkt sätt att knyta kontakt med folk. Men nej, jag får aldrig arslet ur…

Däremot har mitt intresse för ursprungbefolkningen på andra sidan floden börjat bära frukt. Idag har jag tagit kontakt med flera mycket intressanta Mohawk-kvinnor och har tre spännande träffar att se fram emot. Folk blir oftast glada när man intresserar sig för dem och deras situation / livsöden.  Det rör sig om en dokumentärfilmare, en simmerska som har tävlat och vunnit medaljer åt Kanada i OS och en kvinnosakskämpe som krigade kämpade i den senaste väpnade sammandrabbningen mellan dem och Kanadas myndigheter. Så sent som 1990!  Jag tog kontakt med de tre och sa att jag ville veta allt om vad de gör och vilka de är helt enkelt. Och det ville de gärna tala om för mig. Naturligtvis var det inga problem att komma till deras arbetsplatser med lilla O. De är ju kvinnor de med…

Det känns ju logiskt, på något vis, att om jag vill komma in i samhället så börjar jag med ursprunget. Eller hur?

Utforska inlägg i samma kategori: dagbok, Kanada, Montreal