Spridda tankar kring vårt uppdrag

Jag börjar så smått komma tillbaka till mitt normaltillstånd efter vad som var ett glädjebesked: Att ha fått ett mycket intressant jobb. Det är något som glädjer mig nästan oproportionerligt mycket. I tycker också att det är spännande men han har ju andra intressanta studier på gång som kanske intresserar honom mer. Det är därför den största arbetsbördan ligger på mig. Han har inte tid.

Nu börjar arbetet. Mitt arbete är till att börja med att läsa. En mycket jobbig läsning. Det är ju något ytterst obehagligt vi har fått i uppdrag att förstå.

Jag tänker på hur en tonåring lever i nuet. No future. Att bli 30 finns inte med i ens världsbild. Skolan är hela ens universum. Hur mycket förstår man att mord och självmord faktiskt är något definitivt? För alltid. Kommer aldrig mer tillbaks.

Jag tänker också på hur de här mördarna har lyckats med något. Nämligen att bli någon. Och inte bara mördare. Det finns ett par forskare på ett universitet i Kanada som får betalt för att läsa om dem. På att försöka förstå dem.

En femtonårig kille från en liten Argentinsk stad ingen hört talas om. I min Lonely Planet klassas Carmen de Patagones som ”unremarkable”. Helt plötsligt är både tonåringen och hans stad världsberömda. Med i historieböckerna.

Detta på grund av att han mördat. Tagit liv. Sett till att tre femtonåringar aldrig fick möjligheten att bli vuxna och se att det finns ett liv efter skolan. Ett jag efter skolan.

Av den fruktansvärda och oföränderliga anledningen kommer jag om en dryg månad att flyga till andra sidan jorden med min familj. Allt på grund av Rafael och hans pappas pistol.

Det är många som inte vill att han ska behandlas på en klinik, trots att han är frihetsberövad. De vill se honom död eller åtminstone i ett vanligt fängelse. ”Han var ett barn” säger lagen. ”Hans brott var vuxet” svarar dödsstraffanhängarna.  De tycker också att det är ett hån att det forskas om honom. Där finns inget att förstå, menar de. Det enda som finns och bör göras är att straffa.

Det är inte lätt att lära känna den här verkligheten. Att ta sig an den. Men det är intressant.

Utforska inlägg i samma kategori: dagbok, Vapen

Etiketter skolmassaker, skolskjutningar

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.