Ledsen och Glad

-samtidigt.

Naturligtvis är det möjligt. Talade med någon i telefon idag om det. Hur man kan vara väldigt glad och tacksam samtidigt som man är väldigt ledsen. Att där inte finns någon motsättning. Blir så tydligt när man har barn men man behöver inte vara förälder för att veta. Naturligtvis inte.

Jag skriver inte så mycket om mina sorger. Ofta för att sorgen för det mesta inbegriper andra människor som jag inte vill hänga ut. Men enbart glädje ger en glättig känsla. Och avsaknaden av ilska.

Ilskan är för mig nästan alltid tillfällig. Jag håller inte fast vid den. Frustrationen och sorgen följer. När jag känner att jag inte kan påverka det som gör mig arg. Och kan jag påverka det som gör mig arg  så väcks ju istället hoppet.

Ilska som drivkraft kan funka om man omvandlar den.

Till hopp.

Och så måste man passa sig för att klä sig i offerkostym. Det gör sällan verkliga offer.

Ibland är vi där ändå. Arga på alla andra vars fel det är att vi är ledsna. Och ibland är andra människor elaka. Då får vi, bör vi bli arga. Men det måste vara tillfälligt. För vår egen skull. Och för det mesta är det inte ens deras fel att vi är ledsna. Vi misstar oss. Vågar inte se vår egen roll. Alltid alla andras.

Av med offerkostymen!

Sådärja, lite hemsnickrad psykologi så här på kvällskvisten.

Befinner mig i frustration och sorg just nu. Inte ilska.

Hoppas på hopp.

Men jag ringde de där samtalen jag nojade över och har en skrattande bustjej här bredvid. Svårt att bli helt svart i sinnet då. Jag är glad och tillfreds med livet.

Också.

Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized