Mitt hem – en pekbok.
Erkänner. Jag har hängt upp två Steinlen-kissar ovanför köksbordet.
De är lite, eller rätt mycket, kitsch. Det är- beyond kitsch- men passar sig just här hos oss. Jag lovar. Inte bara för att vi har två nästan identiska katter och att hela Art Nouveau- Parisestetiken är poppis här. Vi har också en morgonkäck tupp i köket som hängde där när vi flyttade in:
Och ett par möss på toadörrn:
Och så en pippifågel i hallen
Lilla O gillar’t i alla fall.
Utforska inlägg i samma kategori: Konst
mars 20, 2011 den 5:48 e m
Beyond kitsch? Men de är ju jättesöta, kissarna! Men så lever jag också i art nouveau-staden Bryssel
Jag tycker att det är underbart med bilder på väggarna, det behöver inte vara äkta konst men gärna bilder man har någon slags relation till… Reseminnen, barndomsminnen, kärleksminnen. Jag har en Elsa Beskow-plansch (Bä bä vita lamm) som hängde på mitt rum som liten, den är luggsliten men den ska upp i en framtida barnkammare!
Jag har ett starkt barndomsminne av att jag älskade att sitta och bläddra i museikataloger – det var innan jag kunde läsa och förstod väl knappt att det var just kataloger som mina föräldrar köpt på museum (Louvren etc). När jag blev äldre kände jag igen målningarna när jag såg dem och insåg att jag suttit och fantiserat över dem som barn. Så jag tror på det där att låta barn få ta del av all sorts konst, det behöver inte alls vara pretentiöst* men det lämnar spår…
Kram!
*) Jag tror inte ens att mina föräldrar var medvetna om att jag tittade i de här böckerna men eftersom de var stora så stod de längst ner i bokhyllan…