Moraltant
Jag vill gärna vara open minded och jag avskyr svartsjuka. Har tidigare levt i både en och annan relation som infekterats av denna pest. Jag har lämnat dessa relationer-även då jag själv drabbades. För svåra svartsjukeproblem är ett tecken på att relationen är kass, eller att den värst drabbade har så dåligt självförtroende att hen inte kan älska. I de fallen jag upplevde svartsjukan var det relationerna i sig som inte var rätt -vi gillade inte varandra tillräckligt som vi var. Ville förändra. Försökte passa in i en relation som inte var för oss. När man älskar binder man inte ( -om man inte är inne på det;) Man äger ingen. Man misstror inte ständigt. Man är trygg i sig själv.
Det kan gå upp och ned, naturligtvis. Stinga till ibland. För att man älskar så förtvivlat. Men svartsjuka får aldrig ta plats i ett förhållande. För till och med om det händer, det där snedsteget, så är allt relativt. Människor är människor. Svaga. Varje relation är unik. Det finns inga absoluta värderingar. Att kunna förlåta är nog till och med viktigare än att alltid vara trogen (sina ideal).
Men -och jag vet att detta är gammalt i Sverige- det där med att uppmuntra otrohet? Jag blir så ledsen. Vad ska äktenskapet vara bra för om det är så här man står ut med det?:
Det där är så sunkigt. Så kallt. Så marknadsanpassat. Alltså va fan? Jag gillar INTE. Kan vi inte försöka i alla fall? Är det inte det vi egentligen vill?
Eller välja andra former av relationer om vi inte ens vill försöka?
För det där med att bedra. Gå bakom ryggen. Kyligt och kalkylerat. Onsdagar klockan 17. Det är inget livsbejakande i det, tycker jag. Det är bara elakt och själviskt.
Utforska inlägg i samma kategori: familj, KärlekEtiketter otrohet
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
mars 17, 2011 den 3:22 e m
just det!
mars 17, 2011 den 4:16 e m
Den där nästan sista raden träffade mig –
den värsta typen av otrohet, som blir normal, vardagsmat, som alla andra vet om förutom du – torsdagar kl 17…
mars 17, 2011 den 7:38 e m
Vidrigt och hemskt. Jag tänker på alla familjer som får lida för någon vill ha lite mer ”spänning” i sitt liv…
mars 17, 2011 den 7:44 e m
Helt absurt, såg en reklam från det företaget på min mailsida idag. Fick värsta chocken och tänkte nog mer att det måste vara ett skämt.
Det är tråkigt att så många glömmer bort att se varje relation som sin egen, precis (eftersom) som varje person är sin egen. En person i kombination med den ena är inte detsamma som i kombination med den andra. Jag blir så less, kärlek är väl ungefär det absolut vackraste – varför inte kämpa för den? Och acceptera att den man älskar kanske inte är allt, inse att det är just därför man älskar.
mars 18, 2011 den 4:27 f m
Jag fattar heller inte. Pallar man inte att älska någon fullt ut och vara trogen ska man väl inte gifta sig från första början? Det är ett sånt svek att bli bedragen. Har själv varit med om det och det svider. Riktigt mycket.
mars 20, 2011 den 5:50 e m
Herregud säger jag bara! Helt sjukt!!!