Det bjuder jag på
Idiotvarning.
Jag pratade om The Canterbury Tales, Chaucers medeltida verk som var unikt och nydanande för att det skildrade människor från olika samhällsklasser. Jag har läst om boken -inte själva boken. Den handlar om en grupp pilgrimmer som reser tillsammans.,,,
Så långt allt väl – jag verkar nästan intellektuell med intresse för Engelsk medeltida litteratur. Men sen. Sen:
Du vet hur man, när man läser historier -även sammanfattningar av dem- liksom skapar sig bilder i huvudet? Sina egna bilder. Bortom rim och rason placerade min fantasi dessa människor på ett tåg.
“Tror inte det va!” sa min samtalspartner.
“Vaddårå?”, undrade undertecknad idiot.
“Sa du inte att boken skrevs på medeltiden? Hur många tåg fanns det då?”
Ridå. En rödfärgad, kindridå…
Men han fortsatte:
“Apostlahästarna gnäggar väl i din värld?”
“Och korsriddarna hämtade förstås krafterna i flygplatsernas transithallar?”
“¡Basta!” Det räcker.
Det var ju bara min fantasi som for iväg som ett skenande tåg!
Men jag bör nog undvika att bli talman , grodorna skulle välla ur min mun.
april 17, 2011 den 9:54 f m
Hahaha, underbart roligt, tack för att du bjuder på dig själv, även i dina mindre bra stunder
Ibland blir det så, hjärnan tänker helt enkelt inte logiskt och vips är man i idiotträsket!
april 17, 2011 den 12:42 e m
Ha ha, det bästa är ju att du inte fattade direkt vad du hade sagt