Lady Gaga – Centre Bell
(Foto från konserten igår – Bryanna Bradley /The Gazette. För att se hela galleriet klicka här)
Måste samla mig. Upplevelsen var omskakande. Och jag vill börja med att säga, med risk för att vara den sista som inser det; Lady Gaga är inte en ”världskänd popstjärna”. Hon är något så ovanligt som en SUPERSTAR och det är ingen slump. Lady Gaga är ingen produkt i grunden, för ingen annan än hon själv kan skapa det hon är. Hon är en lysande stjärna, en oerhört proffessionell artist en fantastisk talangfull och erfaren musiker. Like it or not. Så sent som 2008 slog hon igenom. Några små år sedan. Har bara två album bakom sig -det tredje kommer i maj- men hon har en show fullsmockad med hits som om hon hade en lång karriär bakom sig.
Hur som helst. Sur var jag på henne igår när det gick över en timme mellan förbandet och showen. Men så började allt. Megashowen. 10 musiker -10 dansare och så Gaga. Dance in The Dark inledde och sedan första megahiten Just Dance. Du vet, jag är inte så mycket för elektropop. Inte han heller. Men. Dansade gjorde vi.
Det var dock när hon satte sig vid (det brinnande) pianot och körde en hisnande power ballad – nyaYou and Me- bara hon, pianot och hennes otroliga röst, som vi kapitulerade totalt. Hon rockar pianot. Hon äger pianot. Hon ägde oss. Så där försvann argumentet att hon bara är en marionettdocka i en Las Vegas -show.
Lägg dessutom till att hon skriver och komponerar sin egen musik. Hon är alltså inte, som Britney Spears, en popstjärna som sjunger vad andra skriver åt henne. Faktum är att hon varit del av det där maskineriet bakom kulisserna när hon skrev musik till bl.a just Britney Spears.
Men inte nog med musiken. Showen är en stor performanceakt och hon är en talare av rang. Hon höll flera Love-yourself – Be-yourself tal. Och så här när jag sitter och skriver det så faller det platt men…hon stod insmetad i blod, halvnaken och undrade:
”Do you think I’m sexy?” Hela publiken vrålade ”Yeah!” Och hon svarade: ”I think you’re sexy! ”It took me so long to feel sexy, I used to be so bullied. So fucking bullied. And I am still bleeding inside”
Sen, innan megahiten (har hon annat än megahits?) Telephone så tog hon sig tid för publiken. Sina små monster som hon ju kallar sina fans. Före konserten kunde man skicka ett sms till Gaga (-pengarna gick till värgörenhet). Och alla som gjort det uppmanades att att kolla sina telefoner. Och så ringde hon upp en i publiken. Svarade gjorde en hispigt lycklig pappa:
”I’m the father of your biggest fan, two-year-old Matisse. Can you please say hello to him, he was too little to come today?”
”Hello Matisse, -you can be whoever and whatever you want to be! Oh, and daddy, do you want to come backstage and have a picture with me for Matisse after the show?”
Hon fortsatte att länge lägga fokus på fansen; läste dikter som slängdes upp på scen. Sa att hon faktiskt, verkligen älskar sina fans. Och man trodde henne. Hon verkade så ödmjukt ärlig och äkta trots att hon stod där übersminkad i gult hår och brinnande behå. Hon sa att hon ser alla tweets och youtube-videor. Att hon när hon blir en Old Lady vill begravas i fanmail.
Temat var att få alla mobbade, alla som känner sig utanför, alla som känner sig som freaks att känna sig älskade. Särskilt homosexuella -hon bankar in i publiken att man måste acceptera och älska alla. Och hon gör det så bra att det är omöjligt att värja sig. Hon är ett freak – men hon är kommersiell.
Tjejen började spela piano nar hon var 4. Komponerade och skrev sin första ballad som 13-åring. Blev tidigt antagen till Tisch School of the Arts -New York University- eftersom hon ansågs ovanligt begåvad. Hon skrev en 80-sidig analytisk uppsats (D-nivå) om popartisterna Spencer Tunich och Damien Hurst på temat musik, konst, sex och kändisskap.(N.Y Times 2010)
Vare sig man gillar lättsmält elektropop eller ej: det är ingen slump att Lady Gaga är en superstjärna. Det går inte att avfärda henne som en produkt. Hon mimar heller aldrig:
”I have never, ever lip-synched and you will never see me do it. You didn’t fucking pay to see a rich bitch synch her way through a concert!”
- röt hon igår under Teeth
Bland hennes inspiration nämns Madonna, Amy Winehouse, David Bowie, Michael Jackson, Queen…och ja den blandningen av yta och djup kan jag skriva under på. Jag tror att det kommer att komma stor musik ur henne nu när hon får skapa fritt till sig själv.
I publiken fanns tanter och farbröder, pojkar och flickor, tonåringar och småbarnsföräldrar….
Men fan dig, Gaga, som lät oss vänta så länge innan showen. I ett scenbyte tänkte jag så mycket på lilla O att jag tänkte mig att när ridån gick upp skulle där, i stället för Gaga, komma en liten, liten ledsen O tultandes mitt på scenen. Hennes ”Ma-ma!” skulle eka i hela Centre Bell och jag skulle inte kunna ta mig förbi alla säkerhetsvakter och fram till min lilla älskling.
Men hon sov tryggt i soffan med Shannon vakandes över henne då jag kom hem.
Utforska inlägg i samma kategori: musikEtiketter 25-04-11, Centre Bell, Lady Gaga -Montreal-2011
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
april 27, 2011 den 3:33 f m
Vilken show! Helt otroligt! Och tack för att du beskrev den så bra, det kändes lite som att jag var med på ett hörn. Jag är heller inte så mycket för sån musik egentligen, men hennes låtar bara är så bra av nån anledning. Just Dance t ex, den första hiten. Superbra. Den senaster är också bra (videon kanske är lite väl konstig). jag gillar också att hon är sig själv, gör sitt eget material. Det är talang!
april 27, 2011 den 6:32 f m
Wow!