Gästvänligt

Att bli med gäst är -för min del- alltid överväldigande. Här har jag gått och sett fram emot hennes ankomst och när hon väl är här är jag barnsligt lycklig. Men jag tyngs av ansvaret.

Det finns två extrarum men bara ett har fönster. Det utan är dock mycket fräschare. Fönsterrummet… är liksom lite övergivet. Vi skurar inte dess golv regelbundet, så att säga.

Visade sig att hon inte trivs i fönsterlösa rum. Alls.

“Kommer det in lite ljus igenom ventilerna i alla fall?” , undrade hon oroligt.

Men hon skulle nog kunna sova, det var ingen fara.

Ingen fara?

Jag  satte genast igång att skura och feja fönsterrummet samt fick I att släpa extrasängen ur det ena och in i det andra rummet.

Och hon som inte ville vara till besvär.

Där stod värdinnan ojandes och skurade golvet med rumpan i vädret (ja, mina pyjamasbyxors resår pajade i tvätten) medan värden stod med en stor, bänglig säng han försökte pressa in genom dörren. Mitt i natten.

Och just då vaknade lillan på övervåningen. Mamma kom inte ut genom dörren -där en säng hade kilats fast- så han fick gå upp och lämna sängen där den satt.

“Ska jag hjälpa till?” undrade hon olyckligt från andra sidan åbäket.

“Nej, det här fixar jag”, sa jag och lyckades, stönande, få loss sängfan.

Just då kom jag på den briljanta idén att berätta att jag väntar julklapp. För att hon skulle bli på gott humör och glömma bort att känna sig obekväm.

“Herregud! Släpp dubbelsängen* du har på ryggen! ” utbrast hon då skärrat.

Fan. Jag tror aldrig någon har känt sig så jäkla mycket till besvär som i det ögonblicket.

Totalt misslyckat försök att få henne att avslappnat känna sig som hemma.

Sedan idag, när vi gick omkring i en grå och sorgsen botanisk trädgård -utan en enda utslagen växt- i regn och blåst efter diverse misslyckanden  som att ha betalt 8$ i inträde trots att det var gratis så kom skrattet.

Äntligen. Det förlösande skrattet.

Vi skrattade åt min nakna rumpa mitt i fejandet,  -den såg så fin ut så, berömde hon glatt. Och vi skrattade åt tillfället jag valde att berätta den stora nyheten. Och åt hur jag hela dagen gick runt och bad henne att tänka sig hur det skulle kunna vara; hur magnoliaträden skulle se ut i full blom, hur varmt och skönt det var förra veckan, hur bra allt skulle vara om det bara var lite annorlunda…

Hahaha

Men sanna mina ord;  efter skrattet kom solen.  Och då gick vi rakryggat och krävde tillbaka våra 8$, fick tillbaka dem och investerade dem genast i en god lunch i Olympiastadions resto. Skrattade där lite till innan vi gick  in i den spännande Biodômen där lilla O bl.a fick träffa Pingu IRL…

Och nu, i natt, sover vännen min i ett rent och fint rum med fönster. Hon vet om det är natt eller dag då hon vaknar.

Det känns bra.

* överdrivet, det är en madrass med en konstig, men lätt ställning. Men ändå.

Utforska inlägg i samma kategori: dagbok