Tillbaka till konsten
Du kanske minns att jag lovade mig själv det, inför 2011. Men vad hände med tiden? Snart har ju halva året gått!
Så fick jag nu äntligen en spark i rumpan. Ett mail från min gamla konstnärskollega (haha, kan man säga så?) italienske Andrea. Han och jag träffades då jag filmade min första kortfilm i Barcelona den 11 mars 2004. (minns datumet för det var samma dag som terrordådet i Madrid) Han drev då ett konstgalleri i kvarteret Gràcia och drack sitt morgonkaffe på cafét där vi spelade in. Undrade om jag ville visa resultatet i hans galería. Sagt och gjort. Sedan gjorde jag dessutom ett par poesi-performance där. (Jag? Ja, ¨sån var jag ett tag. Vet inte vart den där poeten tagit vägen, men på den tiden då var jag en: Poet och skitkonstig konstnär, var jag. Saknar det.)Han är en ganska etablerad konstnär och uppträder på teaterscener i stan. Till hans senaste jazz-konst-poesi-video-performance stod jag för videokonsten. Sedan dess har vi båda blivit föräldrar (han till 2 stycken) Men nu sätter han upp föreställningen igen:
sobre condal town, pensava re-utilizar parte del material que hiciste tu. hay la
segunda parte que me gusta mucho. ¿me autorizas? como queires aparecer en los
creditos?
esta vez, será performance de verás..no hay casi efectos de sonido
y improvisaremos mucho..
seguimos hablando,
bs
a
Är du i Barcelona i sommar kan du gå och titta; 30minuter av mitt material kommer att vara med. Tror de börjar på Teatre Lluïsos. Vet inte exakt datum -men kolla programmet efter Condal Town. Annars återkommer jag när jag vet.
Utforska inlägg i samma kategori: dagbok, Konst
maj 18, 2011 den 8:21 e m
Well done, you! Du har det i dig. Så här brukar jag tänka: även när allt förändras så måste det finnas någonting därinne, en kärna, som finns kvar när allt blivit något annat.
maj 18, 2011 den 9:09 e m
Ja jag säger detsamma som Hilma..du har det inom dig..och jag..jag upplever att jag just nu,när barnen blivit vuxna,att jag lyckas plocka fram mitt kreativa konstnärliga tänk med dessa friheter man har tack vare dessa uttryck som konsten ger mig..att jag först NU har riktigt möjlighet att släppa fram allt detta som legat i dvala ett bra tag..man blir lite överrumplad av den plötsliga friheten..men du Emma..Du har den hela tiden med dig..det visar du verkligen i dina helt underbara blogginlägg.. KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM!