Rapport: sista dagen?

Eller inte? Jag blir stressad av att inte veta. Norskt luftrum är stängt. Askan beräknas nå Sverige nu i eftermiddag. SAS och Norwegian har ansökt om att få flyga ändå efter devisen ”Lite aska har väl ingen dött av” och jag tänker ”Någon gång ska väl vara den första”. Spanair, som vi ska flyga med,  kommer garanterat att hänga på ifall de får tillstånd och askan drar in över Sverige i morgon som befarat.

Nu ser jag att Ryanair , ett av de bolag som förlorar mest (inte i euros räknat, men företagets ekonomi skadas till större grad) på inställda flyg har trotsat förbudet och flugit igenom den röda zonen utan passagerare och inte ”sett ett spår av något askmoln”, samt att planet efteråt inte visade några som helst spår av aska eller skador p.g.a den.

Hoppas de vet vad de gör de där experterna. Experter är dessvärre inte bara experter utan även människor. De gör misstag. Och vinstintresset kan ibland vara större än förnuftet…

Men nu ska vi inte vara sådana. Igår var jag ute med lilla O i gräset och lekte. Hon var så lycklig där hon sprang och plockade blommor och pinnar. Fast sen hittade jag en fästing på hennes lilla höft. Jäkla odjur! Den hann knappt fästa men jag kontrollerar höften då och då för att se om det händer något. Kan dock inte hindra henne för att leka utomhus. Varför skulle jag? Igår när jag gick in med henne började hon gråta, hämtade skorna som jag tagit av henne och sträckte fram dem till mig: ”UäääääÄÄH!”  Barn älskar att vara utomhus. Utomhus rules. Om inte utomhus betyder skräpig asfalt vid hårt trafikerad väg, vill säga. Gräs, blommor, barr, kottar, smultron, mask, sniglar och sötvatten. Sånt vill jag att hon ska älska.

Får se om hon får njuta av svensk natur ett tag till…

Hur som helst är vi tillbaka snart.

Utforska inlägg i samma kategori: dagbok