Tiden är kommen
I flera sömnlösa nätter har jag legat i någonslags chock över sakernas tillstånd. Det var jetlag. det var grått och mulet, det var sova bort dagarna. Långt borta från vad som varit min vardag fram tills nu. Till en början var min dotter i fas med mig. Lekte mitt i natten. Sedan lyckades jag till slut få henne till sängs vid midnatt två nätter irad och nu igår redan vid 22. Hon brukar lägga sig vid 21.30 -eftersom vi lever med spanska tider. Även jag somnade tidigare och vaknade på förmiddagen istället för eftermiddagen. Kan hålla mig vaken idag. Somna ännu tidigare ikväll / natt. Ser ljuset i tunneln.
Jag har varit i Sverige en vecka. Börjar komma i fas. Inte riktigt men nästan. Det har varit tyngre än någonsin den här gången. Men det handlar om tid.
Så det är dags att flytta fokus från dramatiken och tragiken. Nu skiner solen och det finns energi att hämta. Och Skratt! Det är dags att skratta. Träffa folk. Rycka upp sig. Flytta fokus. Styra upp saker och ting..
Sånt.
