Mysmorskan
Glad. Gick till MVC som en riktig svenska. För nu bor jag i Sverige. Det du! Det var inte igår. Och barnmorskan var ju precis som man vill att en barnmorska ska vara: gammal nog att vara min mamma, varm och lugnande. Pratandes på en lugn, omhändertagande svenska. Det känns tryggt. Så är det: när det pratas det språket det pratades med en som barn så känner man sig trygg. Och jag som i vanlig ordning varit orolig för lillen i magen fick lyssna på hjärtat med hjälp av hennes doppler. Det pumpade på alldeles perfekt!
Vecka 18 (tror jag). På måndag ska vi på RUL (känns kul att slänga sig med svenska gravid-termer) Rutin-Ultraljud.
”Livmodern är så fin så” sa hon också. Men jag har knappt någon mage längre. Svullnaden har lagt sig och jag är ungefär lika stor som jag var med O i den här veckan. Alltså inte särskilt stor alls. Mindre än i vecka 15. Magen alltså-själva livmodern växer uppåt.
Jag har varit dödstrött men alla prover kom tillbaka perfekta. Ingen järnbrist, bra blodvärden etc. Jag har mao inget att klaga på. Det gillar jag.
Solen skiner, ikväll ska jag äta nyplockade hallon med bästa Birgit och O och imorgon….kommer han!
Det är lätt att vara jag idag.
Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized
juli 19, 2011 den 4:12 e m
Vad skönt att höra!!!
Det är sant att det är så lugnande att höra modersmålet! Då känner jag mig trygg när jag kommer hem
juli 19, 2011 den 5:17 e m
Åh, vad härligt!! Jag förstår exakt vad du menar med att det känns tryggt att höra allt på svenska. Jag går ju hos en svensk gyn här i Bryssel och även om vi för det mesta pratar engelska eftersom O har varit med, så blev det på svenska förra gången när O inte hann dit. Överhuvudtaget är det inte bara språket utan bara det att man känner att perspektivet är annorlunda, tryggare på något sätt när det är svenskar… (trots att jag inte ens vet om min doktor är utbildad i Sverige eller Belgien!?) Min mor och jag pratade just förra veckan om den gamla (?) barnmorskan / distriktssköterskan (?) vi gick till när mina syskon och jag var barn – hon lämnade ett sådant fint intryck på mig som sitter kvar fortfarande, hon var tryggheten själv!
Hi hi, jag mailade för några månader sedan två svenska kompisar som fått barn i Danmark och Frankrike och fick som svar att jag kanske valt fel personer att svänga mig med svenska graviditetsförkortningar med
Är så glad för er skull att ni återförenas som familj ikväll!
Stor kram!
juli 19, 2011 den 5:17 e m
återföreningen sker IMORGON ser jag nu.
juli 19, 2011 den 5:48 e m
men så underbart Emma..jag tänker på Dig och Olivia och din lille bäbys i magen och hela din familj.. <3 <3 <3 <3
juli 19, 2011 den 8:09 e m
Emma, stor kram från en annan Sverigeresenär och så skönt att allt går bra – tänk att det ska bli en liten pojke av den där lilla magen…
Tänker mycket på dig och din familj (”båda familjerna” så att säga).
Ta vara på tiden tillsammans nu, och så SKÖNT att ni återförenas snart – du och I och barnen! Min P kommer på lördag kväll, han är också saknad, men jag har blivit så bortskämd av Lauras mormor och mostrar så vi har knappt hunnit fatta att han kommer redan nu i helgen. Men oj, vad han längtar efter oss, som har varit kvar i vardagen och jobbet.
Har maraton-läst din blogg i mobilen i sängen de senaste kvällarna, kunde väl säga hur mycket som helst men nöjer mig just nu med en kommentar till ”När det blir riktigt jobbigt” – jag har ALLTID tyckt att du är en hjältinna, säkert tycker många av dina vänner/bloggläsare samma sak, det kan kanske vara skönt att tänka på nästa gång vågorna slår högt runt din båt och det känns jobbigt.
Stor kram, igen.
juli 21, 2011 den 7:02 e m
Hej i regnet! I tack alla fór fin ord. Ska tänka på det Maria! Kram!
juli 19, 2011 den 9:02 e m
Så fantastiskt skönt!!!! Att allt såg fint ut. Att du mår bra. Och att det bara är en enda natt kvar nu. Sedan är ni hela familjen igen!!!!
Underbart!
Kramar!
juli 20, 2011 den 11:51 f m
Åh va glad jag blir när jag läser det här. Känner igen mig i tryggheten av svenska språket. Jag saknar BVC.
Härligt att få vara tillsammans alla fyra igen!
Kram