Off I Go
Nu följer jag efter. Ska flyga ensam vilket innebär att jag kan göra saker som att skriva, läsa och se på film. Inte dricka små vinare dock. Helt ensam flyger jag ju inte. En livlig en rumsterar i min livmoder. Vecka 24 rör sig mot vecka 25.
Läser att hans hörsel och balanssinne nu är fullt utvecklade. Ögonfransarna har växt ut. Skulle något hända finns det en möjlighet att han överlever och blir frisk utanför sin mammas kropp men det är förstås väldigt tidigt och kan leda komplikationer. Så jag hoppas han stannar till December som det är tänkt.Väntan är lång men inte olidlig.
Jag mår bra, är inte lika trött nu. Inte lika orolig heller eftersom han är så livlig. Jag har inte en tillstymmelse till foglossning, som jag hade känningar av sist. Men jag har mycket sammandragningar och kroppen säger ifrån om jag överanstränger mig. Så det gör jag inte. Jag kan promenera länge utan problem men måste jag stå i kö blir det genast jobbigt och jag måste sätta mig.
Men du. Kan inte tänka på det där nu. Måste till flygplatsen -är det nåt flyg jag inte vill missa är det detta!
KRAM!
augusti 27, 2011 den 9:08 f m
Jag tänkte på dig nu när du fick spendera en natt utan lilla O! Och alldeles ensam, inte ens I!Jag har bara varit utan N en endaste natt sen hon föddes och det var skumt. Men aldrig utan maken OCH dottern…konstigt det skulle kännas. Hoppas flyget går bra nu! Kram!
augusti 27, 2011 den 3:02 e m
Stor kram till dig – och till hela familjen när ni återförenas! Tänk vad glad lilla O ska bli när hon får syn på dig igen!! Det ögonblicket önskar jag att jag kunde få återge till er genom kameran, som flugan på väggen…
Lycklig resa Emma, och ha det så bra tills vi hörs och syns igen. Då är ni nog fyra i familjen
september 1, 2011 den 10:24 e m
jag hopas att jag inte har sagt något fel kära Emma
september 1, 2011 den 10:32 e m
Nu förstår jag ingenting? Har du sagt något?