Du och jag och en flaska cava
Uppstassad promenad med morgonsolen stickandes i ögonen.
På väg hem när de andra går till jobbet
Ligger kvar i sängen hela söndagen. Tillsammans med dig.
Jobbar sex-sju dagar i veckan, 14 timmar i stöten. Älskar ju mitt jobb.
Nya intressanta människor. Hela tiden nya och intressanta.
Får ett infall och har möjligheten.
Reser till andra sidan jorden.
Turnerar med en rockgrupp.
Kastar mig in i en främmande kultur. Ensam.
Kastar mig in i en annan främmande kultur.
Och så en till.
Lär mig främmande språk.
Min värld blir större medan upplevelsen av den krymper.
Filminspelningar och egokamper.
Krukväxterna torkar.
Tryggheten skrotas.
Äventyret är det enda jag vårdar ömt.
Erfarenhetssamlaren. (som hela tiden flyr)
….
……
Allt det där. Allt det där var jag.
Nu sprudlar jag i stället för att hon säger ”bajs böja”. Det är inte lätt att uttala varenda konsonant i ordet ”bajs” i rätt ordning – men det gör hon minsann. Och så lägger hon till böja! Hon berättar vad som har hänt. En indirekt talakt som betyder ”byt på mig”. Vi pratar med varandra.
!!!
Jag är fortfarande den jag var – det är bara inte det som är viktigt längre.
Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized
oktober 3, 2011 den 3:15 e m
Ja du visst är det så. Man förändras på många vis men med samma kärna kvar. utveckling kallas det visst av somliga?