Katalonien

Ja herregud. Här är jag nu igen. Sov inte en blund trots att omständigheterna var minst sagt perfekta. Vi lyfte 5min före utsatt tid, planet var halvfullt=jag hade fyra säten i mittgången att sträcka ut mig på. Det var inte turbulent en endaste gång. Flygvärdinnorna var trevliga och gav oss ett filtpack med stödkudde och öronpluggar gratis, trots att det egentligen kostar $7.  Landade och där stod farmor och farfar. Kom hem till ”familjehuset”- en fastighet där varje lägenhet är bebodd av släktingar. Och i festlokalen på nedervåningen hade de ställt en massa leksaker så O var i paradiset. Dessutom var hon knappt blyg. Hon pussade på farfar flera gånger t.ex och i vanliga fall brukar hon vara blyg för honom ett par dagar innan hon vänjer sig.

Kusinfamiljen har en svensk utbytesstudenska hos sig den här veckan. Fick träffa henne -förutom resten av tjocka släkten. Roligt! Tänk att få göra såna resor som 17-åring! Hon bor i Barcelona ett par veckor och i mars ska E -kusintjejen- åka till Sverige / Göteborg och bo där. I helgen släpar värdfamiljen runt henne på massor med aktiviteter, måna om att hennes upplevelse ska bli exceptionell.

Vila får man göra i graven.

Sa jag och somnade tvärt. O sov bara en stund och lekte sedan vidare med farmor trots att hon var rödögd av sömnbrist (O alltså, inte farmor). Men så badade vi henne och tog en promenad längs ramblan (inte den Ramblan) där uteserveringarna var livliga och folk strosade på lördagskvällen. Då ville O upp i pappas famn och somnade på stört. Men det var i alla fall kväll. Hon anpassar sig alltid mycket fortare än jag.

Nu sitter farfar och hans son och tittar på en Barçamatch (såklart). Messi missa.

O sover, farmor likaså.

Och jag, jag bloggar av mig.

Många intryck.

Lätt förvirring.

Helt okej.

Härligt.

Och i morgon mer.

P.S Jag såg förresten en hel långfilm utan hörlurar/ ljud på flyget. De hade hamnat under min sovande dotter och hela planet var släckt och jag orkade inte be om nya. Så jag såg ”Water for Elephants” utan ljud eller text och trots att den är väldigt dialogbaserad i omgångar gick det faktiskt att hänga med. Jag grät till och med vid nåt tillfälle, blödig om jag är. Man utrycker mycket med miner och gester….

Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized