Vid liv
Är vi.
Bloggen hamnar i skymundan p.g.a konstig dygnsrytm, förkylning, studier och intensivt familjeliv. Det är härligt och besvärligt…
Idag fyllde farfar 75. Ingen ålder. I morgon flyger han och farmor till andra sidan jordklotet. Familjens närmaste, som alla bor grannar, kom över på cava. Ofta, ofta samlas man en si så där 25 pers. Lite sådär improviserat. Det var inte meningen att det skulle firas förrän efter den långa resan men nu blev det så eftersom vi är här. Det var en tidig middag eftersom födelsedagsbarnet -och framförallt kvinnan som organiserade det hela- skulle upp i ottan för sin flygning. Så man pussades gonatt redan runt 00.30. Själv var jag så pass trött att jag mest låg och sov / vilade under hela firandet. Ett tag inne på rummet, senare på soffan för att vara social. Det var jag, tonårs-och småtjejerna. Vi pratade bebisar och skola. De klappar på min mage -de enda som gör det utan att tveka. Och kanske de enda som kan göra det utan lov utan att det ska kännas besvärande.
O är en i gänget. Det är hennes familj.
Hennes liv är så olikt mitt eget.
Men även olikt hans.
Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized
oktober 29, 2011 den 5:25 f m
Åh vad härligt! Jag tänker också på just detta, hur annorlunda mitt barns liv är gentemot mitt. För så är det. Visst, jag är ”släkt” med makens familj, men inte så naturligt som dottern…vilken uppväxt. Vad spännande!
oktober 30, 2011 den 12:55 f m
Ja, det är spännande -för barnen och för oss föräldrar att se. Det är förstås alltid spännande att se sitt barn växa upp och ett liv är alltid unikt men det blir något extra med olika kulturer och språk etc.
oktober 29, 2011 den 7:37 f m
Penja alguna foto del sopar! O i farfar p.e.
oktober 30, 2011 den 12:56 f m
Ja està fet! Penjo les altres al privat
oktober 29, 2011 den 8:56 f m
precis det där fängslar mig så i din blogg. Ditt liv – Hur annorlunda även Danis liv kommer bli i förhållande till mitt. Två olika familjer. släkter. språk.
oktober 30, 2011 den 12:57 f m
Ja, det är något väldigt speciellt det vi upplever. Men det är bara att hänga med
oktober 29, 2011 den 11:52 f m
Din spanska familj verkar ha en så härlig gemenskap och sammanhållning! Det har inte ”min” spanska familj och det är väl därför min svärmor är så bitter. Den stora bullrande spanska familjen är bara negativt ”buller” och bråk
och nu är det två svågrar som inte talar med familjen… Der blir en munter månad vi ska spendera i Spanien dec-jan.
Jag hoppas dock att V ska få uppleva sin spanska familj på ett positivt sätt och att han får en fin relation till sina spanska kusiner!
oktober 30, 2011 den 1:00 f m
Allt är inte okomplicerat här heller men det är verkligen en stark sammanhållning! Även de få undandtagen, de som har brutit sig loss mer än andra, är väldigt måna om familjen. Som I och hans syster som tidigt flyttade långt bort och ville skapa något nytt och eget-trots det är det viktigt för alla att samlas flera grr per år. Fint tycker jag.
Hoppas också V ska få en positiv känsla- barn har som tur var ofta egenskapen att tillföra det positiva så det tror jag nog, trots allt.