Tick Tack Tick Tack
Ack du negligerade blogg!
Så här är det: Jag håller fortsättningsvis andan och med det menar jag att jag liksom spänt väntar och hoppas att inget ska hända innan pappan kommer i morgon.
Vänta! Säg det där igen!
”…innan pappan kommer I MORGON!”
Tiden är en illusion och dessa fyra veckor har nog varit de längsta i mitt liv. Men fortfarande är jag inte lugn. Tänk om jag snubblar på målsnöret. Nästan så att jag drog mig för att skriva detta inlägg eftersom jag skrockfyllt nog fick för mig att värkarna skulle dra igång bara därför. Bara ett par-tre veckor kvar, vet du. Officiellt färdigbakad redan. Inte längre prematur. Men -det kan lika gärna dröja en månad till.
Jag gör nästan ingenting. Eller jag har i alla fall inte mycket till socialt liv. Jag studerar och umgås med min dotter. Skriver uppsats och studerar till sista stortentan. Tror du jag hinner med den? Den 12:e december? Jo det tror jag. För om jag inte föder innan i morgon eftermiddag kommer jag säkert att gå över tiden. Önskar att jag hinner / orkar med den för annars har jag den hängande över mig. Har så lite kvar nu. Sen kan jag lägga ner böckerna och bara snusa bebis och gosa gosegris och sånt man ägnar sig åt som förälder.
…
”Pappa borta!”, sa O häromdagen. Det här med att saker och ting är ”borta” är något hon gillar att påpeka och jag är så stolt. Som mor blir man stolt varje gång ens barn gör något nytt. Varje dag mao. Men det där känns inte riktigt roligt. Hon vill inte prata med pappa i telefon eller via skype längre. Verkar sur på honom. 4 veckor är på tok för lång tid i hennes lilla liv. Och hon är fullt medveten. Man konstaterar inte att ”pappa borta” i annat fall. Usch. Hon är så liten och så stor.
Men annars mår hon bra. Vädret är ju fint , soligt och varmt fortfarande ( +8= varmt) och hon är ute och leker mycket. Skrattar mycket. Pratar mycket. Är trygg här med mamma. Och oj vad det händer grejer nu! Hennes flerspråkighet är så tydlig, det är jättekul. Igår provade jag att säga: ”Em dones un petó?” -Får jag en puss? på katalanska , för att kolla om hon fortfarande förstod, och då svarade hon ”puss” på svenska innan jag verkligen fick en puss. Och jag plutade inte med munnen eller gestikulerade på något vis. Hon översatte alltså katalanska till svenska utan att tänka på det. Det kändes mest som en uppmaning: ”sådär ska inte du prata mamma, du ska prata så här”.
Jag har försökt berätta om hennes lilla bebissyskon i magen. Men det är ju svårt för vem som helst att verkligen förstå att det bor en liten människa i min mage. Det som ändå hänt är att hon har blivit bebistokig. Så fort hon ser en ”beis” (som hon säger) får hon goseröst och så klappar hon på bilden -om det är en bild. Då brukar jag säga att hon snart ska få en egen liten bebis. Får se hur det går när det är dags…
SNART :-O
Snart är det dags.
Men inte ännu! Nu återgår jag till att hålla andan och knipa igen.
Gilla
Etiketter Gravid vecka 38
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
november 30, 2011 den 12:23 e m
Saknar dina ord men förstår att du har fullt upp med att vara gravid o mamma… Fortsätter hålla tummarna för din och O´s skull att han hinner hem… Imorgon! Ja, tiden går…
Mysigt med en bebis i julklapp! Bästa presenten man kan få!!!
Ja, vilket härligt väder – långa barnvagnpromenader tar vi…
Kram på dig!
PS. Väntar på inlägget med nyheten – Nu är han här! men önskar för er skull att det tar nån vecka…
november 30, 2011 den 10:03 e m
Å vad fint! Jag tror no du kommer att gå hela vägen in i mål utan att snubbla!!!!!
Och lilla O så fint! MEN jag förstår att hon har det jobbigt nu utan pappa. När jag var i Sverige i somras en månad utan Mats var ju DET alldeles för länge för Ella. Och då är hon ju så mycket äldre och förstår mycket mer än Lilla O. Men för barn är ju en dag en hel evighet så vad är inte en månad. Eventuellt kommer hon vara avståndstagande till I när han kommer. Bara så ni är beredda på det. Att hon ev vill ”straffa” honom. MEN det behöver verkligen inte bli så heller! Ella gjorde inget sådant med M utan tvärtom när vi kom tillbaka efter Sverigesemestern i somras. Men jag har vänner med den erfarenheten att det tog en dag eller ett par innan barnet ville vara med den ”frånvarande” föräldern igen.
Lycka till med tentapluggandet också. Och TÄNK snart är det ju imorgon för ni ligger ju 6 timmar före oss!!!
Kram!
december 3, 2011 den 10:55 e m
Mysigt med jul bebis !
december 4, 2011 den 9:03 e m
Väntar och väntar på den stora nyheten, flera dagars frånvaro är alltid lite misstänkt. Men hoppas att allt bara är bra!
Kram och mina varmaste lycka till!