BF
Hej ifrån mörkret.
Det beräknade datumet är kommet.
Det är tungt i mitt bäcken.
Det är få ljustimmar och väldigt lite socialt liv. Väldigt mycket ” nä det kan vi inte göra utifall att”. Men också en väldig närhet oss emellan. Känslosvall. Dottern utvecklas och det är inte alltid lätt för henne. Hon har insett att det finns flera sätt att göra det mesta på och vill helst göra det på ett annat sätt. Och själv. Samtidigt som jag längtar efter min bebis, efter att inte vara gravid och efter att veta att allt har gått bra tycker jag om att ha henne intill mig. Bara henne. Förklarar vad som stundar. Hon tittar koncentrerat, svarar, tänker. Jag önskar att hon mest ska känna glädje. Vill göra vad jag kan för att hon inte ska känna sig undanskuffad. Är orolig ibland men tror att det kommer att gå bra. Lilla.
Det är tufft för honom. Det är mörkt och isolerat. Han kommer ifrån en solig storstad, en stor familj med mycket socialt liv. Det här är svårt att handskas med – varken intensivt socialt liv eller ljus-men väntan på det goda gör det uthärdligt för oss alla. Närheten till varandra som sagt…och att vi ser till att komma ut under de ljusa timmarna i alla väder. Och nu snöar det, det gör det ljusare och vackrare.
Det värsta med väntan är nästan alla andras förväntan. Varje gång jag ringer någon hör jag den där spänningen. Ingen är intresserad av att höra något annat än “nu är det dags”. Men hör jag inte av mig tror de att jag ligger och krystar.
Så fort något händer kommer jag att meddela med ett:nu! Innan dess fortsätter livet i mörkret, bland tända ljus och varma brasor, lukten av glöggen jag inte dricker, tystnaden bland singlande flingor, dokumentärerna på TV om Ryssland och USA, säsongsavslutningarna av alla de där svenska programmen- Så mycket bättre, Sommarpratarna, Allt för Sverige etc. Alla filmade på sommaren.
Det vackra med vintern är snön. Och hur man sprudlar när ljuset kommer åter. När den går mot sitt slut.
Det vackraste med den här vintern … hoppas vi få uppleva i dagarna.
Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized
december 19, 2011 den 12:54 f m
Å jag tänker på er. Det kommer bli så bra! Och jag tycker det är fint att njuter av varandra nu. Och den här väntan. Förstår att det är jobbigt på sitt vis, men jag lovar att ni i efterhand kommer se tillbaka på den som en lite magisk tid.
KRAM!